Idag hade vi tid på mödrapolin eftersom skrutten fortfarande låg i sätesläge. Läkaren gjorde en ultraljudsundersökning och konstaterade att det fanns goda förutsättningar för ett vändningsförsök. Skrutten uppskattades väga 2,4 kg, vilket är strax under genomsnittet för 36 fulla veckor, men helt normalt. Det fanns gott om fostervatten, så det blev att försöka göra en vändning.
Läkaren var jättetrevlig och förtroendeingivande, så det kändes tryggt och bra. Hon varnade mig för att hon nog skulle bli tvungen att ta i ordentligt, men att det var bara att säga till om det blev för mycket, så skulle vi avbryta genast. Fostrets mående kontrollerades hela tiden med ultraljud. Först försökte hon få skrutten att göra en kullerbytta framåt, men det gillade den inte så där tog det stopp. Då fick vi försöka åt andra hållet istället, och efter några försök hade hon lyckats få skrutten att vända sig med huvudet neråt! Hon verkade själv lite förvånad, och sa att hon bara gjort en enda ”baklängesvändning” förut.
Själva vändningen innebär att läkaren genom att klämma med händerna på magen försöker ”guida” fostret att vända sig åt rätt håll. I mitt fall gick det lite trögt och hon var tvungen att ta i ganska rejält. Det var ingen behaglig upplevelse, och det gjorde riktigt ont emellanåt. Samtidigt ville jag verkligen att det skulle lyckas, så det var bara att bita ihop. Tack vare att jag kände mig så lugn och trygg med läkaren och hennes kunnande, så kändes det okej även om det var otrevligt. Vi tog också pauser emellanåt så jag fick pusta ut. Och så hade jag världens bästa J med mig som stöd ❤
Efter vändningen fick vi sitta och vila med en CTG-mätare påkopplad en god stund, för att kontrollera att skrutten mådde bra efter sitt äventyr. Nu är det bara att hoppas att den inte vänder sig tillbaka åt fel håll igen. Jag känner mig en aning medtagen och ganska öm efter alltihopa, men är väldigt nöjd ändå. För förstföderskor är chanserna att lyckas med en vändning lite under 50 %, så jag är väldigt glad att det fungerade i mitt fall. Duktig personal bidrog också till att göra en obehaglig upplevelse betydligt mindre otrevlig. Jag har tyvärr en del negativa erfarenheter av dåligt bemötande hos olika vårdinstanser och är otroligt tacksam för att vi fick ett så fint och proffsigt bemötande på polikliniken.
Till höger ser ni en rätt medtagen tjej som vilar efter vändningen. Till vänster ett trött men nöjt preggo som håller tummarna för att skrutten ska vara nöjd med sin nya position och hållas där!
Rebecca - Good enough 